I onsdags hade vi återigen dansuppvisning på vårat studiecenter, för er som minns hade vi även det förra året. Det var den klassiska folkdansen Kathak där dansarna har mängder av bjällror runt anklarna och sedan stampar i takt med musiken i golvet. Detta med bara fötter vilket ger ett hårt smattrande ljud som jag inte trodde var möjligt att åstakomma utan olidlig smärta. Paret som dansade för oss är de bästa i Banaras vilket gör det hela till en ära utöver den fantastiska upplevelsen. Danserna är som en slags teater och berättar flertal historier. Den första vi fick se var Elefanternas hyllsningsdans, därefter förljde en dans om Krishna och en om Shiva. Mycket mäktiga men ändå glädjefyllda. Mellan de olika skådespelen ägnade sig dansarna och musikerna åt en slags duell då tabalspelaren (indiskt slaginstrument) rabblade takten och stegen som dansarna skulle göra. Efter att ha lyssnat gjorde danarns exakt som han sade. Otroligt vilken teknik, minne och koncentration som krävs.


Efter allt dansande tyckte Pia och Dan att det var dags för lite fysisk aktivitet och inledde där med en extremt seg och lång session av kampsport/brottas-på-golvet. Relativt underhållande för oss övrig som bara väntande på att en mindre olycka skulle ske vilket gjordes när Pias hand, citat: "gled på Dan svett" upp i hans ansikte. Inga större skador utöver mindre blåmärken.