Bapt

Nu när jag sitter här och studerar med öppen dörr för att släppa in lite värme i detta kylskåp kan jag inte låta bli att berätta om Bapt. Detta innebär ju även att jag slipper ägna mig åt Bourdieu vilket jag egentligen borde men är betydligt mycket tråkigare.

Bapt är våran huskatt. Jag vet inte om ni minns det men när vi flyttade in hade ju Pia vissa problem med Bapts mor som vägrade släppa in henne på toaletten, mycket underhållande by the way. Bapt mor är i alla fall försvunnen troligtvis död så nu springer Bapt runt här själv med en hemlig agenda. Eller den är inte så hemlig längre utan består i princip av att han ska ta sig in i vårat rum om det sista han gör, in under sängen och ner i den blåa hinken.

Ja, detta ägnar sig det lilla livet åt dagligen under tiden jag sitter vid mitt skrivbord. Jag ser då rakt ut igenom våran dörr från min placering varav jag ser Bapt springa rakt över från trappen till hörnet mittemot till en början. Därefter kör han en spurt över golvet i riktning mot våran dörr. Väl framme av någon anledning stannar han vi våra skor i panik-smyg-ställning där han stirrar paniskt på mig som hojtar till honom att gå ut. Under dessa stilla stående sekundrar flackar hans blick mellan den blå hinken och utgången. Det slutliga beslutet brukar bli ytterligare panikspringande ut ner för trappen. Detta kan ske flera gånger om dagen men framför allt på eftermiddagen.

Vad denna fetish för den blåa hinken är vet jag inte men den verkar vara ett återkommande objekt i hans drömmar. Antagligen efter att jag och Pia råkade låsa in Bapt i vårat rum ett antal timmar varav han kissade i ena hörnet och spydde i sängen för att sedan gömma sig i den blå hinken. Stackars Bapt, det är inte lätt att vara en skraj liten katt i Indien med en förkärlek för blåa hinkar.