Jag har återigen varit tillbaka på den skola för oberörbara som Omjii är inblandad i och Ashish är lärare på när han har tid utöver guida oss och ta hand om sitt café. Här har i alla fall barn som tillhör de oberörbara, de lägsta kasten, möjlighet att gå i skolan och lära sig läsa och räkna. För de minsta barnen är det mer en plats att vara på om föräldrarna inte har möjlighet att ta med sig dem till sitt jobb. Så här finns barn från 3års ålder till 12. Det är både roligt och tråkigt att vara tillbaka. En del av barnen är kvar som Reema i den rosa klänningen och några till. Många av barnen har börjat en annan skola, en mer ”riktigt” skola med mer möjligheter och en del har bara slutat eller försvunnit. Som en flicka föra året som verkligen gillade att gå i skolan och var riktigt duktig. Hon har dock fyllt tolv och därmed plockats ur skolan för bättre syften. Vad det innebär vet jag inte helt säkert men troligtvis hjälpa till hemma, skaffa jobb eller giftas bort. Flickor och deras utbildning är inte det som satsas på i första hand bland de fattiga tyvärr. Det går ju inte att inte tycka om dessa små liv som trots livets orättvisor skrattar och kryper närmre och närmre för att till slut våga vidröra en. För det är där av att de kallas de oberörbara. De som ser sig förmer och har ett högre kast än dessa tar avstånd från dessa lågkastiga genom att inte alls vidröra dem. En distans som visar hur långt under de är många andra i samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar