Ett sorgligt farval av Karundi i dubbel bemärkelse

Igår åkte vi ut till byn Karundi en sista gång där vi har gjort våran fältstudie bland tio modiga kvinnor som har orkat berätta om sina liv för oss. Ingen av dem har haft det direkt lätt pga av sitt kast och den fattigdom de har levt i under sin uppväxt. De tillhör alla en grupp som kallas Mahila Mandala där de har olika lektioner i läsning och skrivning, sina rättigheter som kvinna samt ur kast synpunkt. Det kändes sorgligt att lämna dessa kvinnor som har hjälpt oss mycket genom sina erfarenheter. Dagen fortsatte dock i en större sorg då gruppen skulle gå gemensamt och besöka en kvinna som är i gruppen vars 8-åriga son dog i söndags. Så vi gick med för att dela hennes sorg som uppenbarligen var mycket stor. Pojken hade dött av problem med njurarna men som så ofta här verkar det som att de inte vet exakt vad som var fel. De har inte tillräckligt med pengar för att åka till sjukhuset och får lita på den vård de kan få. I varje intervju har nästa alla berättat om att deras mor har förlorat några barn eller så har det själva förlorat ett eller två barn utan förklaring. Naural death säger det men innebär snarare att de inte vet orsaken, kan ju gissas att det handlar om undernäring i kombination med en sjukdom som hemma inte anses som farlig. Barndödligheten i Indien är ett problem kan väl fastställas bara genom att prata med ett fåtal kvinnor. Så med tunghet i våra hjärtan lämnade vi Karundi.